Glajjor & Adidas

 
Jag och päronen trevade omkring på stan en sväng och lät hundarna stanna inne idag. Första stoppet blev på smart eyes, där dom båda hade tid för synundersökning. Under tiden provade jag lite olika bågar, bland annat ett par som hamnade på bild. Lite små fina ändå? Även om jag känner att jag "been-there-done-that" gällande glasögon, så måste jag säga att dom blivit mycket snyggare nu mot förr?! Eller så var jag bara liten och kass på att välja när det väl gällde ;)
 
Väl hemma så hade Sibella en överasskning till mig; söndertyggad skokartong över hela hallen samt en påbörjad sönder tuggad hall-matta. Tack... Blev lite små arg måste jag säga och röt väl till lite även om jag vet att man inte kan rätta en hund EFTER att det hänt, men vad fan. Antar att hon fortfarande är lite valpig och ovan vid att vara själv ibland, can't blame her. ♥
 
Nu är det i alla fall städat, igen då jag storstädade igår, och mjukis kläderna sitter på! Tänkte jobba lite och sedan är det mys som gäller. 
 
 
 
bloglovin

Kvällsfika

Jordgubbar. Finns knappast något godare (eh ja asså, om man inte räknar med choklad). Ett perfekt avslut på dagen dessutom! Veckodagarna ska ju som sagt försöka hållas så sötfria som möjligt och hitills går det bra! Peppar*Peppar*!
 
Jag och Sibella har vart helt slut idag och bara myst nu på eftermiddagen, sånt som man får unna sig när man kan och hinner med. Såg att det gick lite små intressanta saker på TVn så vi stannar väl kvar här i soffan en liten stund till. 
 
Hoppas ni haft en fin dag!
bloglovin

Mello Kväll

 
Efter en heldag med både mammsen och pappsen så tickade klockan på utan att Sibella fick någon promenad. Därav, strax efter klockan 19, så kastade jag på mig kläderna (samt hjälpte Sibella i sina) och stack ut på en snabbis á 35min. Hann precis komma in och byta om och sitter nu framför mello, ett "måste" ;) 
 
Imorgon väntar ytterligare en franskund och därefter tänkte jag kompensera med extra många och långa promenader - både för mig och Sibella ♥ 
bloglovin

Cravings

Recept från min bakblogg - dekora.blogg.se (snart kommer alla tårtbeställningar att plåtas och läggas upp!) Fick ett sådant sug efter banankaka/bananbröd igår att jag bestämt mig för att baka det i veckan. Dock skippar jag att tillsätta socker och byter gärna ut en del av vetemjölet till fiberhavregryn samt ett grövre mjöl. Lite mild naturell lätt yoghurt kan åka ner också. Känns lite nyttigare som ett "bröd" på det sättet. 
 
 
Dessutom har jag bestämt mig att få unna mig ca 2 bitar choklad varje dag, och jag är grymt sugen på den med kokos i. älskar kokos i kombination med en härlig choklad! Choklad har jag ALLTID ätit varje dag, oavsett om jag vägt mer eller mindre- så vad kan vara skadligt ;) 
 
Inget frukost sug idag så det skippades. Är i min gamla hemby hos mina föräldrar efter ett besök på vårdcentralen. Tror vi ska ta ut hundarna på en promenad innan jag sedan rör mig hemåt med ett snabbt stopp på ica. ♥
bloglovin

En slags vit månad

 
Ett väldigt fejkat leende, ser det ut som?, och en skiss jag doodlade på i somras - i  huset tillsammans med M... Gud så stolt jag blev över den, haha, hade verkligen lagt ner hela min själ i alla göra den så symetrisk jag bara kunde. Dessvärre har jag den inte längre i min ägo. Efter allt som hänt så blev den kvar i huset, och det är ju en lång dyster historia efter det...
 
Hursomhelst! Bilden påminde mig om att det snart är dags att gadda mig igen, armen har lite mer detaljer kvar innan den kan kallas någorlunda färdig. Åh, ska bli så kul! Det är väl en utav de få saker jag ser fram emot just nu. De och alla tårtbeställningar som ramlat in, puh! (dekora.blogg.se)
 
Förövrigt så tänkte jag låta februari bli en sötfri månad. Dvs inget godis (äter det väldigt sällan, men ändå), ingen choklad (oh my, min kärlek) eller annat onyttigt. Tur för mig är att jag egentligen bara unnar mig choklad. Godis, läsk, saft, snabbmat är sallan något som lockar mig. Men trots detta så har jag som sagt fått kroppsnojja igen och då får man helt enkelt ta i med hårdhandskarna för att halka ner igen ;) Dagliga promenader med Sibella är ju bara ett plus, slipper ju gå själv dessutom.
 
bloglovin

Sunday - no funday

 
Gårdagen blev till en spontan utgång med tjejorna - förvånansvärt lung kväll må jag säga. Men trots detta så är man allt lite lätt seg och sliten idag. Sibella har varit hos mina föräldrar sedan igår eftermiddag, då jag inte ville lämna henne själv nedans vi var ute, så innan jag hämtade henne idag passade jag på att diska upp och fixa lite baksaker. Sånna saker som är bra att göra utan att behöva avbryta för en kisse-paus, promenad, lite lek & lydnad och annat gosigt som valpar bär med sig. Väl framme blev hon helt till sig; mitt glada lilla hjärta! ♥ 
 
Under tiden som jag vilade lite och gick igenom lite gamla prylar i deras källare så tvättade pappa bilen (man tackar!) så hela vägen hem till lägenheten åkte man runt i en glänsande svart goding igen. Nu sitter jag här i soffan med Sibella sovandes vid benen. Vi tog en promenad innan vi satte oss, nedans solen fortfarande var framme. Nu är det becksvart igen och jag tror det får bli serier resten av kvällen.
 
För övrigt så går min sjukskrivning ut imorgon och det är med lite blandade känslor som jag funderar på hur jag ska ta mig vidare. Skräck, ångest, stress, press och panik för att tala mer tydligt. Allt detta kombinerat med att jag mår sjukt dåligt över ca 3-4kg som tydligen har adderats på min kropp. Kan livet bara sluta ge mig saker jag verkligen inte behöver mer utav just nu?  
bloglovin

Dying For You ++

 
Vissa dagar är så oerhört tuffa. Minsta lilla grej tar knäcken på en, grejer som i vanliga fall inte ens hade gett så mycket som en reaktion. Stackars Sibella förstår inte varför matte helt plötsligt bara faller ner i fosterställning och bara gråter för att en sak åker ner i backen, eller för att TVn krånglar. Sibella; om du bara vet hur mycket jag älskar dig och ber om ursäkt för om jag råkat skrämma dig. Du är bara en glad och nyfiken liten valp som jag älskar så mycket att jag inte vet vad jag skulle göra utan dig; trots dina stålleryck som sker med jämna mellanrum. Men matte har det tufft, och jag tror du känner det på dig ibland. 
 
Att ständigt veta hur människor fortfarande går runt och snackar skit om mig dessutom hjälper inte sorgen på traven direkt. Istället blir jag åter igen så himla förbannad över hur man kan med och bete sig. Och ledsen, för det var inte såhär det skulle bli. Ledsen för att behöva ta skit som jag inte förtjänar.
Jag är oerhört glad över människor som dock känner mig bra nog och har respekt nog att avstå från att delta i allt skitsnack. Och som faktiskt vet vem jag är och att jag aldrig skulle bete mig som den människa dom försöker måla upp mig som. Det är det som hjälper mig i vardagen, vetskapen om att det är dom som har förändras, men inte alla goa' och snälla människor omkring mig. Det hjälper till mer än vad man kan tro emellanåt. 
 
Men hur mycket det än betyder så kan inget få min bror och min pojkvän tillbaka. Och jag saknar er, så jävla mycket. Jag försöker att inte gråta, jag försöker att trycka tillbaka alla känslor så som jag gjorde i början TROTS att jag vet att det kommer ikapp. Anledningen? Jag orkar inte mer. Det gör för jävla ont.
Allt i vardagen är pressat till sin yttersta spets och jag känner mig mer stressad än någonsin förr. Spegelbilden visar bara en tjej som inte duger längre, en tjej som kanske gått upp 3kg och känner sig som världens sämsta människa pga av det -- vem skulle någonsin vilja vara med mig, acceptera mig så som M gjorde? Och vem kommer stå redo och vara sådär härligt men diskret överbeskyddande så som min bror var? Kan någon förklara för mig hur fan det här ska vara möjligt? 
 
Idag är en dag som jag bara känner mig så jävla less, på allt. Jag vill så gärna må bra, och jag gör det faktiskt emellanåt. Men så kommer dom här dipparna; som verkar bli djupare och djupare för varje gång, och då känns det som att man kastas tillbaka direkt till ruta 1 igen. 
 
Det är orättvist. Och jag kan känna mig så förändrad i humöret att det är nästintill läskigt.
Blir trött så fort man hör någon klaga över småsaker, var glada över att ni i alla fall HAR KVAR eran partner eller era syskon.  För i helvete -- ni vet fan aldrig när ni bara kan stå där och förlora den eller dom ni håller kära och fan vad ont det gör. Så jävla ont. 
bloglovin

Disträ

 
Så tråkigt att denna bloggen inte får uppdateras med allt som händer, kan inte ens börja räkna hur mycket som gåtts miste om.. Driver bakbloggen på högsta hugg samt att jag försöker få in lite rutin i vardagen igen. Nytt år och allt dessutom, det ska bli bra. ♥
 
Sen har vi dom lite mer ytliga sakerna; alla kläder jag inte lagt upp som är nykomlingar (och vissa redan gamla..) ;) Samt parfymer och dylikt, är ju det som brukar dyka upp här men som totalt försvunnit ur tankarna! 
 
Ska försöka bättra mig, under tiden kan det hända att jag dyker upp här --> DEKORA - Nybakade Sötsaker 
bloglovin

Ångest och ständig rädsla

 
Alla bilder, förutom den allra sista märkt "idag", är genom åren från bloggen. Mer eller mindre har jag alltid brytt mig om vikt och hur kroppen ser ut i spegeln och utifrån vad vågen visat. 
 
Tillsammans med min sambo levde vi bra! Vi åt, vi rörde oss och jag kunde sällan känna av någon slags skuld för hur mycket kalorier som slank ner eller inte; jag varken räknade eller brydde mig. Det enda jag höll lite koll på emellanåt var vågens siffror samt spegelns reflektion. Ville jag ändra så räckte det oftast att hoppa en helgs onyttigheter och sen var det bra igen. Alltså; min vardag kretsade inte bara kring mat och kalorier.
 
Nu, efter allt som har hänt, har allt det här med mat osv stigit mig totalt åt huvudet. Hela min vardag kretsar kring kalori-innehåll utan att bry mig om själva innehållet i saker och ting. Allt handlar om att få se höftbenen, revbenen och andra ben. Mellanrummet vid låren ska gapa tomt, nyckelbenen ska vara tydliga. Av någon anledning känner jag inte av det just nu och det gör mig galen av frustration. (Bilderna från "förr" får mig att undra vart jag förlorade kontrollen).
Jag känner mig tjock, ful, misslyckad och otillräcklig. Jag jämför mig själv ständigt med andra, jag gör mitt yttersta för att äta så lite jag bara kan och undviker med andra ord allt jag förut kunde äta oavsett om det var pizza eller grönsakspaj. (Men det innebär inte att jag slutat sukta efter det). Jag undviker gärna alla resturanger och fik, det innebär bara jobbiga beslut och onödiga kalorier som jag ändå bara kommer må dåligt över senare. Det spelar ingen roll hur sugen jag kan bli, hur mycket jag skulle kunna betala för en chokladbit eller bulle; ångesten och skulden blir för stor och jag kommer bara bli om möjligt ännu mer deprimerad över min kropp. 
 
Visar vågen 2 kg tyngre så känns det som om att den lika gärna hade kunnat visa 100 kg tyngre; för mig är det i princip samma sak. I mitt huvud har jag en siffra som ska vara, är det inte den (eller mindre) så sjunker humöret direkt. Jag har en bild i huvudet om hur kroppen ska se ut. Upplever jag inte att de stämmer överens mår jag dåligt.
 
Jag älskar mat, jag älskar choklad och jag älskar allt som har med bak att göra - men jag hatar delen där man faktiskt äter för det är den som ger mig en sådan fruktansvärd ångest, sånna enorma skuldkänslor. Jag mår dåligt av att veta vilken summa som åker ner i kroppen och hur den kommer att lägga sig som ett tjockt bandage över hela kroppen och hindra mig från att se den smala sidan av mig själv.  
 
Jag kan inte längre äta ett endaste mål utan att räkna kalorier, jag MÅSTE ha kontroll. Jag lagar sällan mat utan vänder mig hellre till etiketter där det tydligt framgår exakt hur mycket produkten innehåller, vilket underlättar min räkning. Eller,om jag nu ska ge mig på en "räkne-fri dag"; bara saker jag har ett hum om får ätas och helst så få mål som möjligt för att inte ta risken att flöda iväg totalt. 
 
Jag vet att det inte är okej men jag kan inte riktigt hejda mig. Jag är så rädd för att hamna där jag en gång var - pluffsig. För det var jag! Jag känner mig stolt, duktigt och fin när jag är mindre. Jag vill liksom visa och få alla att tänka tanken om att "hon lyckades". "Hon lyckades bli smal och fin trots allt". För det är exakt så jag själv känner mig när vågen och spegeln visar det jag vill. 
 
Jämför man bilderna här ovan så ser det ju inte ut att vara någon märkbar skillnad, egentligen? Så varför känner jag mig nu som en riktig heffaklump? Varför känner jag mig ständigt misslyckad och olycklig när det kommer till min kropp?
 
bloglovin

Bakning

 
Jag är VÄL medveten om min stora frånvaro här på bloggen och det hugger nästan lite i hjärtat! Det är så mycket bilder bloggen gått miste om, så mycket saker. Men en liten tröst är att jag lagt upp lite mer på min bakblogg, som ni mer än gärna får kika på! 
 
DEKORA - Nybakade Sötsaker
 
bloglovin

Oändlig saknad & En trasig själ

 
Snart 4 månader har gått sedan ni lämnade oss, lämnade mig. Min storebror, endaste bror, min förebild som gjorde mig så jävla stark, hjälpte mig att skaffa lite skinn på näsan. Borta...
Min fästman, pojkvän, sambo och bästa vän som var min största, första kärlek, min andra halva i livet, den jag alltid hade vid min sida och kunde vara mig själv med i alla lägen till 100%. Borta.... 
 
Tårarna verkar aldrig riktigt ta slut, min splittrade själ verkar inte riktigt infinna sig i vad som egentligen är verkligheten nu. Jag gör så gott jag kan, för jag är så oerhört tacksam över att ha fått vara en del i era liv; att ni har varit så oerhört stora delar i MITT liv. Det är en mardröm att det inte bara fick vara så livet ut, som vi hade planerat/väntat/trott. Det var en mardröm att hitta er och det är en mardröm utan er varje dag, även om det tycks bli någorlunda bättre ibland, på något konstigt sätt. 
 
Min finaste bror; för varje dag som gick blev vi tajtare och det är jag glad över. Som liten var du mest en plåga, (även jag för dig vill jag tro) som alla andra unga syskon. Bråk och ståj var vardag men med tiden blev det givetvis bara bättre. Jag var dock alltid så stolt över att få kalla dig min storebror. Så jävla tuff men snäll, så jävla omtänksam och stöttande. Jag kan se ditt luriga lende framför mig hela tiden. Det där leendet som betydde så många saker, men som var så solklart i alla situationer - att du vägrade ge dig vid en situation, även om du hade fel och var medveten om detta. Att du var lite smyg stolt över något men inte riktigt ville visa det helt. Att du tyckte något var förbannat roligt men inte ville ge personen ifråga glädjen av att få veta, bland tusentals andra anledningar. Du ska veta att din dotter, min brorsdotter, påminner så mycket om dig. Du ska veta att jag ska skämma bort henne som tusan men lovar att inte jåla, som du alltid var så noga med. Världens bästa bror ♥ 
 
Min älskade andra halva; föralltid tillsammans, förevigt din, det vet du. Från dag ett, och genom alla våra dagar vi hade, så utvecklades något jag aldrig trodde var möjligt. Så jävla kära, förälskade. Så jävla många planer och så otroligt många skratt vi fick dela. Även om alla planer inte hann utvecklas. Vi kunde ha våra fajter (som alla andra par kunde ha) och jag vet hur dåligt vi båda mådde när det väl hände. Därför var det en självklarhet för oss båda att alltid reda ut allt, att alltid komma tillbaka till det där stört nykära stadiet som aldrig tycktes försvinna. Bara, om ens möjligt egentligen, bli ännu djupare. Jag är tacksam för allt du gjorde, för att du valde mig. Jag är tacksam för att du alltid var du, i alla lägen och för att du alltid lyckades få mig att känna mig avslappnad. Du hade en sån unik charm, sån unik touch på allt du sa och på allt du gjorde. En snällare, mer omtänksam, genuin, hjälpsam och mer ärlig kille finns inte. Aldrig rädd för att vara helt öppen mot mig, och det uppskattar jag något så fruktansvärt. Trots en lång dag på jobbet, där humöret kanske hasat ner, så kunde du välkommna min trötta min och lätta upp mitt humör med bara en kram, med bara en blick. Bara själva grejen av att du alltid liksom välkommnade mig hem fick alla dåliga tankar från dagen att försvinna som i ett trolleri-swish. Vi trodde alltid på varandra, kunde pusha varandra. Vi var varandras pelare. Du har lärt mig så otroligt mycket, och jag kommer aldrig glömma dig. Du är och kommer alltid vara min största, första kärlek. ♥
bloglovin

Tvätt dag

 
Som ni ser står tvätt på schemat idag. Har även hunnit dammsuga lite, vilket inte var så populärt hos Bellsan. Men hon vänjer sig nog när hon inser att det inte är så farligt, precis som allt annat. 
 
Tänkte passa på att hanlda och posta lite brev nu när hon sov, men då vaknade hon till givetvis så lika bra att vänta tills hon är mätt och rastad, så händer inga olyckor på golven nedans jag rusar iväg en snabbis ;) 
bloglovin

Inhale : Exhale

 
Sitter och råpluggar för att kunna ta hand om min nya familjemedlem på bästa sätt, var ju ändå 8 år sedan vi skaffade Millie. Mycket som man behlver tänka på samt inhandla så att man är 100% redo, eller så mycket redo som möjligt i alla fall. 
 
Beställde bl.a. ett tvär-gulligt namnhalsband igår, hoppas det kommer redan i veckan då dom skulle vara blixtsnabba på leverans , we'll see about that though ;) Namnet? Well, håll utkik så får ni se! 
bloglovin

Min nya älskling

 
Igår hälsade jag på samt tingade en svart korthårig och helt underbar liten chihuahua tjej! På söndag är hon 8 veckor och redo för att hämtas! Kan inte fatta det, jag är hundägare!! Är så extremt lycklig och saknar henne redan, kan inte bärga mig tills jag får ta hand om henne och bara överösa henne med kärlek ♥ 
 
När hon har fått lite mer trygghet i sitt nya hem så tänkte jag låta henne hälsa på min familjehund, Millsan! Vitt och svart ;) 
bloglovin

En sån där dag

 
En morgonpromenad på 7km och lite hår fix är i stort sett vad min dag hitills har gett på sina timmar. Strax innan 14.00 ska jag fylla på mina fransar och jag har aldrig sett mer ofräsch ut nu när jag då strosar omkring osminkad. Men vad gör man? 
bloglovin

Weak Heart, Weak Mind

 
Då var det dags för en liten tuffare dag samt natt nu igen... Det är tomt, kroppen bara värker efter saknad och sorg och det känns som att hjärtat bara skriker ut efter er. Det är helt sjukt att tiden redan har sprungit iväg nästan 3 månader sedan dagen allt hände. 3 månader med alla dess dagar, timmar, minuter utan er.. Det är så orättvisst så jag blir galen. Hur mycket jag än försöker få in en slags rutin/vardag och försöker spela okej så kommer det till slut ikapp, och då bryter jag än en gång ihop totalt. Och ingen av er finns där för att kunna trösta mig, för ni är ju anledningen till att jag är så tom; ni finns inte längre här... Jag älskar er och saknar er något så fruktansvärt, världen är fan inte rättvis ♥
 
Bilder är randoms från senaste dagarna, förutom "ögat" som bara är en gammal bild då jag gjorde fransförlängning med glitterfransar... 
bloglovin

Some ink

 
För några dagar sedan satte jag alla miniatyrer på plats, så som jag har tänkt på dom; nu sitter dom. Jag bär alltid med mig min älskade pojkvän och älskade bror i mitt hjärta, samt alla minnen, men nu även i form av varsina bläck. 
 
Den 8:e bokade vi även in en ny tid för att göra klart det vi inte hann; armen. Har ju mina rosor där men bladen ska göras färdiga samt att vi ska bygga ut. Tro mig, det kommer inte bli det där blaffiga som en del gör utan mer romantiskt och fluffigt, dvs helt i min stil! Bilder kommer ♥
bloglovin

Dreamcatcher

 
"Keep me safe in my dreams and make me live through both night and day, as strong as I can possible be"
 
Drömfångare är något jag fastnat för det senaste. Om jag tror på själva tanken i sig är tveksamt, men jag vill nog gärna göra det. Sen är dom ju fina att bara se på, och det räcker ju till det med. 
bloglovin

Babe, It's Friday

 
Sovit stenhårt i nya sängen inatt, dock kommer madrasserna att bli som bäst efter 72timmar, då dom legat så ihop-packade på lager, samt under leverans. Men so far so good!
 
Känner mig inte helt på topp idag, men många timmar kvar att hinna bli gladare/mer eggad på ;) Förhoppningsvis så ska vi ta oss ut ikväll, får se om det blir av men hoppas hoppas; jag vill/behöver få komma in i lite "vanliga" rutiner, få ha lite kul igen. 
 
Men innan allt annat ska mina föräldrar komma hit en sväng och hjälpa mig med lite tavlor osv. ♥
bloglovin

Torsdag

 
Sängen kom, sängen blev uppburen (tack killar!) och sängen blev uppackad; nu står den där! Så himla nöjd och glad att det börjar ta sig. Bara soffan nu då ;) 
 
Ska försöka få upp lite tavlor och grejjor i sovrummet med, ser lite tomt ut för tillfället. Men det är en quick-fix. :)
 
Nu ska jag och Millsan ha lite torsdags mys framför TV:n. Hon med sina tusen ben och jag med mitt glas vin, inga fel där. Ha en fin kväll ♥
bloglovin
Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0